Äldre: 2022-07-28Det började redan i slutet av februari när jag skulle titta till Leffe i sin vintervila.
Han hade stått på el några veckor och jag blev minst sagt förvånad att det inte fanns någon ström varken i bilen eller motorn. Allt var stendött.
Han hade stått på el några veckor och jag blev minst sagt förvånad att det inte fanns någon ström varken i bilen eller motorn. Allt var stendött.
I mars åkte vi ut för att ladda motorbatteriet (vilket ju är lite bökigt). Efter några dagars laddning så hoppade motorn igång och även bodelselen vaknade till liv. Allt frid och fröjd med andra ord. Vi ställde på och besiktigade den under försommaren och i slutet av juni tog vi en tur till våra vänner i Sundsvall.
Men på Sundsvalls Camping Fläsian väntade nästa överraskning. När vi vred på vattenkranen så svämmade expansionskärlet för värmen över och det rann blå glykol på golvet. Efter ett samtal med Tumbo blev vi avrådda att använda vattnet eller värmen, kunde vara en frostskada. Suck. Tur att vi stod på en sjysst camping.
Vi lämnade in bilen på Tumbo där den blev stående över sommaren. De var ju rätt fullbokade. Men de konstaterade att det var värmepannan som läckt. Beställde en ny för 30.000 kr och väntade vidare på leverans och tid för reparation. Hämtade den i slutet av augusti.
Jag var ut och hälsade på Leffe några gånger och allt verkade bra. Batterierna var fulladdade och motorn hoppade igång. Och jag lät den fortsatt stå på el.
Först i slutet av oktober skulle vi ha tid att ta en weekend för att se att allt fungerade som det skulle. Jag åkte ut till husbilen någon dag tidigare för att göra en sista hälsokontroll innan avresan. Stängde av larmet, klev in och slog på 12V och allt såg bra ut. Tills jag satte mig vid ratten. Då är motorbatteriet urdraget igen...?!
Så det blev ingen sistaresa i år. Vi vintertömde den och får väl åka ut och ladda motorbatteriet i mars igen...
Våren 2024 vill vi göra en långresa söderöver. Snälla...?
Shit happens.
