Den 12 november packade vi husbilen med några lådor nät, gevär, radioapparater m.m. Äntligen lite tid för höstjakt och höstfiske. Finns det något skönare än att få ge sig ut i gryningsljuset, frost i gräset och hög klar luft. Nåja, väderleksrapporten var inte alltför lovande för de närmaste dagarna men SMHI har ju haft fel förut. Kom iväg hemifrån vid 12-tiden och är framme på min brors gård , några kilometer från Kvicksund, vid 14-tiden. Kaffe och lite planering, på torsdag morgon bestämdes rådjursjakt med taxen Musse. Efter kaffet lastades bilen ur och sedan tog vi en tur till Mälaren för att titta till båten och testa motorn. Allt OK. Snart somnade jag in i alkoven medan hustrun huserade i aktersängen.
Torsdag morgon, några regndroppar faller på taket men de utgör inga problem. Tar oss ned mot en halvö i Mälaren där det nästa alltid står rådjur och det dröjer inte många minuter förrän taxen väcker och tar upp ett fint drev. Rådjuren gör några bukter men går sedan ut i sjön. Från mitt pass kan jag höra hur de tar sig fram genom fjolårsvassen som ligger ned och bildar en tät matta. Genom åren har all multnande vass bildat en grund landremsa 70-80 meter ut i vattnet där rådjuren tar sig fram ganska enkelt. Värre är det för taxen som får arbeta otroligt hårt för att komma loss när den blir hängande i vassbältet på grund av sina korta ben. Det tar hunden över timmen och ta sig fram den 500 meter breda viken och på andra sidan tar drevet slut, förmodligen beroende av att hunden är helt slut. Vi inser nu att vi har ett problem. Om de här djuren är kvar blir det omöjligt att jaga med hund under vintern då risken är stor att den går igenom snö och den tunna is som bildas under vassen och drunknar. För 10 år sedan förlorade vi en hund på det sättet. Den gången kunde vi höra hunden yla men det avtog och blev tyst innan vi hade lyckats ta oss i närheten. Trots att vi sökte i flera dagar återfann vi den aldrig. Det var oerhört tungt.
Vi ger oss av hemåt för lunch och sedan blir det nätläggning. Vi hinner bara tänka tanken så är regnet och vinden över oss. Det är bara att ställa in fortsatta övningar.
Fredag morgon. Mer regn och ännu kraftigare vind gör fiske omöjligt och jakt i det vädret är svårt med drivande hund då vittringen försvinner snabbt.
Lördag morgon. Fortfarande stark vind utesluter fisket. Vi gör ett försök på rådjur igen men får inte igång något vettigt drev.
Vi bestämde oss för lunch och under den ringde en kompis från ett annat jaktlag och undrade om vi ville komma över och titta på ett vildsvin de skjutit under förmiddagen. Så blev det och i slaktboden kunde vi beskåda en 200 kg tung galt. En sådan vill jag inte möta. Betarna var väl utvecklade och den var otroligt muskulös.
Det blev slutet på den här jakt(o)turen men det blir säkert fler gånger under december.
På söndagen lastar vi allt oanvänt material och beger oss hemåt.
För sådana här äventyr är husbilen ovärderlig.
Torsdag morgon, några regndroppar faller på taket men de utgör inga problem. Tar oss ned mot en halvö i Mälaren där det nästa alltid står rådjur och det dröjer inte många minuter förrän taxen väcker och tar upp ett fint drev. Rådjuren gör några bukter men går sedan ut i sjön. Från mitt pass kan jag höra hur de tar sig fram genom fjolårsvassen som ligger ned och bildar en tät matta. Genom åren har all multnande vass bildat en grund landremsa 70-80 meter ut i vattnet där rådjuren tar sig fram ganska enkelt. Värre är det för taxen som får arbeta otroligt hårt för att komma loss när den blir hängande i vassbältet på grund av sina korta ben. Det tar hunden över timmen och ta sig fram den 500 meter breda viken och på andra sidan tar drevet slut, förmodligen beroende av att hunden är helt slut. Vi inser nu att vi har ett problem. Om de här djuren är kvar blir det omöjligt att jaga med hund under vintern då risken är stor att den går igenom snö och den tunna is som bildas under vassen och drunknar. För 10 år sedan förlorade vi en hund på det sättet. Den gången kunde vi höra hunden yla men det avtog och blev tyst innan vi hade lyckats ta oss i närheten. Trots att vi sökte i flera dagar återfann vi den aldrig. Det var oerhört tungt.
Vi ger oss av hemåt för lunch och sedan blir det nätläggning. Vi hinner bara tänka tanken så är regnet och vinden över oss. Det är bara att ställa in fortsatta övningar.
Fredag morgon. Mer regn och ännu kraftigare vind gör fiske omöjligt och jakt i det vädret är svårt med drivande hund då vittringen försvinner snabbt.
Lördag morgon. Fortfarande stark vind utesluter fisket. Vi gör ett försök på rådjur igen men får inte igång något vettigt drev.
Vi bestämde oss för lunch och under den ringde en kompis från ett annat jaktlag och undrade om vi ville komma över och titta på ett vildsvin de skjutit under förmiddagen. Så blev det och i slaktboden kunde vi beskåda en 200 kg tung galt. En sådan vill jag inte möta. Betarna var väl utvecklade och den var otroligt muskulös.
Det blev slutet på den här jakt(o)turen men det blir säkert fler gånger under december.
På söndagen lastar vi allt oanvänt material och beger oss hemåt.
För sådana här äventyr är husbilen ovärderlig.